Dagens Minneberg var under 1800-talet ett industriområde med bl. glasbruk, konfektfabrik (Kungen av Danmarks bröstkarameller), slakteri, benmjölsfabrik, stärkelsefabrik och gardinfabrik.
Benmjöls- och gardinfabrikens ägare lät bygga arbetar- och tjänstemannabostäder ovanför dagens höghus där det också uppfördes ett antal disponentvillor.
Disponentfamiljen Du Rietz anlade en trädgård med osedvanligt många växter av vilka en del finns kvar än idag. Flera av dessa är näst intill unika för Sverige.
I området vid stranden fanns också hus för sommargäster. På tomten Svartvik byggde brännvinskungen L. Smith tvåvåningsvillan Sofielund med anlagd park. Person- och varutransporter skedde oftast med båt och Sandviks brygga trafikerades av ångbåtar med som mest upp till ca 30 turer per dag.
Mot mitten av 1950-talet, då protesterna mot industrilokaliseringen blev allt intensivare, lades fabrikerna ned efter hand. Den största fabriksbyggnaden revs 1979-1980 och 1983 upphörde den sista industriverksamheten.
Efter industriepoken köptes området av HSB Stockholm som uppförde huvuddelen av nuvarande bebyggelse under åren 1985-1987 och därefter byggde om de tidigare arbetar- och tjänstemannabostäderna till bostadsrätter i form av radhus och lägenheter.
Utav de sju bostadsrättsföreningarna i området är Svartvik den största med 328 lägenheter. Området karaktäriseras av en ganska tät bebyggelse med en genomfartsgata och två korta återvändsgränder.
Intressant är också området längs vägen till Alviks tunnelbanestation. Där ligger bland annat Tranebergs gamla värdshus, (tvåvåningsbostadshus idag) med inhuggna minnestexter i strandkantens stenar, där troligen en brygga legat, från vilken man kan ana en gammal vägbank.
Ovanför huset ligger dagens lek- och idrottspark där en gång en fotbollsarena reste sig med en stor träläktare och där det även spelades några matcher under olympiaden 1912.
Koloniområden
Sen 1972 finns här kolonilotter i Johannelunds koloniträdgårdsförening där ca 135 entusiastiska kolonister odlar sina blommor och grönsaker. Området har dessutom en spännande historia med sina byggnader. En av Stockholms äldsta ekar finns där, ca 800 år gammal.
Området tillhörde på 1700-talet Ulvsunda säteri och i slutet på århundradet fick grosshandlare och skeppsredare Abraham Keyser arrendera området som då hette Herrängen. Arrendet omfattade egendomarna Traneberg, Svartvik och Johannelund och sträckte sig till SALK-hallen i Alvik. Han lät bygga en lantgård som stod klar 1798 och döpte den efter sin fru Johanna. De hade många barn och det var främst för att skaffa mat till familjen som han avsåg att driva lantbruk men också för att familjen skulle ha en plats att vistas på sommartid. 1810 köpte han egendomen som då avstyckades från Ulvsunda.
Gården såldes 1831 till hovskräddarmästare Carl Johan Kaeding. Han gjorde förändringar på byggnaderna och uppförde Italienska villan, eller paviljongen som den också kallas. Evangeliska fosterlandsstiftelsen köpte gården 1863 och missionsskolan flyttade in. År 1867 uppfördes kyrksalen och Italienska villan inrättades till ett museum som visade föremålen som eleverna hemförde från sin missionsverksamhet.
1910 såldes egendomen till Stockholms stad som arrenderade ut den till missionsskolan och del av marken till Sara-bolagen som odlade grönsaker till sina restauranger. Arrendet blev uppsagt 1960.
Byggnaderna uppläts till bostäder för ”mindre bemedlade”. Både byggnader och trädgård började förfalla. Stadsmuseet lyckades så småningom få byggnaderna K-märkta och kolonister tog hand om trädgården.